Vem kan man lita på?

Undertecknad sitter ofta och läser politiska bloggar eftersom det kan vara intressant att läsa andra åsikter än de väldigt strömlinjeformade pekpinnar man får sig till lags i traditionella media.

Vissa bloggare är korta och koncisa, men har ändå ett intressant innehåll. Ett bra exempel är herr Alexandersson (länk till höger), som ofta är välinformerad och lustig utan att vara löjlig. Han har dessutom en väldigt elegant hatt. Män med hattar vet mera än genomsnittsmänniskan och skall tagas på fullaste allvar. Undantaget är möjligtvis individer bärandes struthattar samt de färgglada pappbitar man ibland ikläder sig vid kräftpremiärer och dylikt.

Åter till kärnfrågan, herr A brukar ha en tänkvärd kommentar eller ett lustigt citat samt länk till den (ofta) lite tjockare rapport/artikel han åsyftar. Detta gör att bloggen blir överskådlig, och man snabbt kan skumma fram till det man tycker är intressant och undvika grynnor såsom vederbörandes alkoholvanor och andra mundäna inlägg. Länkarna går ofta till officiella dokument eller artiklar vilket ger en viss "cred".

Andra bloggar har jag tidigare läst med behållning. Det bloggas med insiktsfulla analyser om världshändelser, utrikisk politik och andra spännande områden man inte kan så mycket om men gärna förkovrar sig i.
Så en dag så "analyseras" ett ämne undertecknad verkligen är insatt i. Plötsligt så inser man att bloggaren man med glädje har läst egentligen är opåläst i bästa fall, eller direkt fabulerande.

Först slages man med häpnad! Munnen gapar tomt och blicken faller på de uppenbara påhitt (jag vill ofta inte kalla det för lögner, att ljuga om ett ämne kräver trots allt ett visst mått av kunskap om detsamma) som presenteras på bildskärmen.

Sedan kommer besvikelsen. Man har engagerat sig och i många fall refererat till tidigare blogginlägg av författaren vid gemensam kaffedrickning med bekanta. Är även dessa inlägg fria fantasier?

Till sist kommer insikten. Bloggaren som man hade länkad och klar visade sig vara en nolla! En folkölsdrickande kretin med kommunalt bredband i någon socialgrupp-3 förort som lärt sig stava något bättre än medelsvensson, en talang förmodligen inlärd vid konstruktionen av upphottade CV:n under otaliga söka-jobb kurser.

Politiska Proffs-bloggare kan vara mycket intressanta.
Det oreras och ordbajsas i långa, ofta språkligt läsvärda stycken. Det refereras till Nietzsche, Marx, fan och hans mormor samt är ytterst esoteriskt.
Man känner sig upplyft. Ah, dessa herrar (och tyvärr endast ett fåtal damer) vet vad dom snackar om. Bidrag och skatter avhandlas i rasande takt, med hänvisningar till osynliga händer, Huntigton och andra.
Dom här killarna (och den fåtaliga damen) borde vi ha istället för dessa politikerbroilers och påläggskalvar som idag ytterst bristfälligt styr vårt samhälle!

Så börjar man kolla upp sina nya hjältar.

Jaha, XXX som skriver så bra, vad har han för bakgrund?
-Politiskt ungdomsförbund.
-"Tankesmedjan ditt och datt"
-Tidningen (välj lagom flummigt namn) med en upplaga av 173 ex, varav 170 gått till bibliotek och resterande 3 ligger i en container utanför tryckeriet.

Mycket snack och liten verkstad...


Åter till mina tidigare undringar om vad fan jag vill med denna blogg?

Jag postar inte så ofta, eftersom jag har ett "riktigt" jobb.

Min professionella bakgrund är inte i det orala häradet vilket gör det något ansträngande att snida till ett blogginlägg...

Dessutom har jag inte ens en aning om det är någon annan än google-spindeln som läser den här sidan.

Adjö!